Historien om vår anfader Nils Ersson Sundelin
Vad passar väl bättre än att som allra första blogginlägg berätta historien om vår anfader, lappen, eller samen, som hette Nils Ersson men som tog sig namnet Sundelin.
Blogginlägget finns också under fliken "Lappen Nils Ersson Sundelin".
Sommaren 2014 fjällvandrade jag (Svante Sundelin) utmed hela Kungsleden, en sträcka på 44 mil.
Äventyret går för övrigt att följa på min blogg: Svante-Sundelin.blogspot.se
Kungsleden passerar förbi både Lövmokks kapell och Jäkkvik vid Hornavan.
Jäkkvik var för mig ett väldigt speciellt delmål.
Det jag nu ska berätta är riktigt riktigt häftigt !!!!!
Här kommer historien bakom detta:
Kungsleden passerar förbi Jäkkvik och där, i en stuga, finns än idag år 2015, ett 225 år gammalt spår av våra rötter. Se fotot. Jättehäftigt.
Vår anfader var lapp och hette Nils Ersson. Senare bytte han namn till Nils Sundelin.
Han ristade in sina initialer vid fönstret: " N. S. 1789 " med en prydlig ram runt.
Här följer en kortversion av historien kring den här mycket speciella mannen.
Jag, Svante, älskar fjällvärlden och har alltid gjort det, utan att egentligen veta varför.
Man kan undra: Kan generna vara orsaken?
Nils Ersson föddes 1725 och dog 1805, 80 år gammal.
Hans far hette Erik Ersson och kom från Jokkmokks lappby.
Det var "bara" 6 generationer sedan: Min farfars farfars farfar.
10 år gammal började Nils i Jokkmokks lappskola.
På några få år kunde han svenska och hade läst sig att skriva.
I framtiden skulle han komma att skriva utmärkt vackert.
Det finns en sägen som sedan gammalt berättas i Arjeplog och vars äldste nu (1942) levande sagesman är f.d. lappkateketen och folkskolläraren Anders Johansson:
"När Nils kom hem från lappskolan, höll hans föräldrar och anhöriga på att offra åt avgudarna. Vägen fram till offerplatsen var på båda sidor kantad av renhorn. På denna heliga väg gick nu den lille skolpojken med sitt nya, bättre vetande resolut fram till gudabilderna och förstörde dem.
Det blev gråt och verop bland de församlade, och gudarnas straff tycktes följa omedelbart på brottet. I en tall hängde en bunt tömmar. Dem fick en rentjur på hornen, blev skrämd och skrämde hela renflocken så att den satte iväg i vild flykt.
Då blev lapparnas gråt och jämmer ännu häftigare. Men Nils tog i en fart sina skidor, satte efter rentjuren, hann upp honom, lösgjorde tömmarna från hornen och förde hem honom. Då kom också den övriga hjorden tillbaka.
Med kloka ord överbevisade Nils sina anförvanter om deras dårskap och fick dem att lova att inte offra till avgudarna mer."
Efter lappskolan gick Nils Ersson i tur och ordning igenom:
Luleå ettåriga barndomsskola,
Piteå trivialskola och
Härnösands gymnasium.
Överallt intresserade lärarna sig för honom och skaffade honom
först enskilt och sedan statligt understöd.
När han 24 år gammal, år 1749 kom till Uppsala akademi,
då hade han börjat att kalla sig Sundelin istället för Ersson.
5 år senare, 29 år gammal, återvände "vällärde herr Nicolaus" som präst
till hemsocknen Jokkmokk och fick predika både på svenska och
på sitt lappska modersmål.
33 år gammal, år 1758, blev han skolmästare i Gällivare.
34 år gammal gifter han sig med Margaretha Kråka från Luleå.
De fick 6 barn men den yngste dog vid ett års ålder.
43 år gammal, år 1768, blev han skolmästare i Jokkmokks lappskola.
Sedan blev han kyrkoherde i Arjeplog.
Nils Sundelins egen beskrivning på socknen Arjeplog finns
i manuskript i Uppsala universitets bibliotek:
"Väg finns väl ingen, men man kan dock om sommartiden, då sjöarna äro isfria, komma med båt både till och från Arjeplog. Dock nödgas man för mötande forsar draga båten över en del morknar."
På vintern körde man efter ren.
"Men om man råkar ogynnande väder eller om renen tröttnar, så får man själv draga ackjan med renen på och så hjälpa sig så gott man kan."
Lövmokks kapell låg 3 km norr om Jäkkvik vid Hornavan.
Vackert, men myggen var svår. Runt omkring växte björkskog och
Skellefteälven bildade ett dånande vattenfall.
Kyrkoherde Sundelin reste dit från Arjeplog tre gånger om året för att predika och hålla förhör med lapparna.
Bredvid kapellet hade han uppfört en stuga där han övernattade:
Vid fönstret ser man där än idag hans initialer N. S. 1789 prydligt inramade:
Långt senare, då det blivit fast bosättning i Jäkkvik år 1840, ansågs det mera lämpligt
att kapellet och präststugan flyttades hit. Så skedde också år 1885.
Berättat av Svante Sundelin / son till Sven Sundelin /
Källa:
En bok skriven 1942: "Pastor Uno och Catharina Lovisa - En bok om lappmarkpräster"
av Karin Sundelin
Uppsala, Lindblads förlag.
*****
